Att rulla över startpodiet är det häftigaste jag har varit med om. Hela stan firade och stämningen var enorm. Folk tjoade och dunkade en i ryggen hela vägen ut genom Arras. Vi hade tur att det inte regnade... Men det började efter en halvtimmes körning - då var det inte lika kul längre. Vid 3 på natten var jag framme i Chateuaroux, iskall och dyblöt om händer och fötter och efter att ha haft lite strul medbelysningen i min roadbook, det fixade jag med en extra PETZL pannlampa. Somnade vid 4.

To roll over the start podium was the most incredible experience I have had. The entire town celebrating and atmosphere was fantastic. People cheered and pounded ones back the entire way out through Arras. We were lucky that it did not rain... but it began half an hour later - then it was not equally fun any more. At 3 o’clock at night I was in Chateuaroux, soaking wet and freezing! Fell asleep at 4.

STAGE 2:
CHATEAUROUX-NARBONNE
Saturday 29/12 2001
Liaison : 82 km
Special : 6 km
Liaison : 510 km
Total : 598 km

STAGE 3:
NARBONNE-MADRID
Sunday 30/12 2001
Liaison : 25 km
Special : 35 km
Liaison : 870 km
Total : 930 km

Uppehåll tack och lov. Specialen idag var en knapp 40 km slingrig grusslinga upp och ner för kullarna i Sydfrankrike. Alla varnade för att det skulle vara mycket halt, så jag tog det lugnt. Kanske lite för lugnt för jag kom bara 127a. Men det viktigaste var att inte göra nåt misstag och ge bort tid som igår. PG 38a, Maria 55a och Lukas Lundin i PGs team kom 102a. Moto Aventures mötte upp vid specialen och körde hojen på trailer till Madrid, skönt för det regnade igen. Framme vid midnatt. Träffadeför första gången på svenska bilteamet Rosenblad/Roos, som tyckte det var halt i geggan igår.

STAGE 4:
MADRID-RABAT
Monday 31/12 2001
Liaison : 5 km
Special : 6 km
Liaison : 950 km
Total : 961 km

Upp 6.30 för att mötas av regn. Hojen ville inte starta pga förgasaren som strulade igen. Specialen var 5 km geggslinga igen... För att undvika motorstopp denna gång var taktiken; släpp inte gasen. Starten gick och snart hade jag passerat flera som kröp fram eller halkat omkull. Fick själv en jätte bredsladd, men grejade det precis. Tyckte tom det var kul i leran! Med ett stort leende kom jag i mål som 52a. Känns som jag börjar hitta flytet. PG 42a Maria 66a Lukas 56a. Sen meckades det: bytte förgasare, rensa bränslefilter, sköljde bensintankarna.  Hoppas förgasarproblemet är borta nu. Lastade trailern och for vidare mot färjan till Marocko.
Nyåret firades in på färjan, sedan följde ytterligare 30 mil till Rabat.

Up 6.30 in the morning only to be met by rain. The bike did not start due the carburettor. The special was a 5 km mud track again... To avoid engine stall this time the tactic was to never let go of the throttle. As soon as I started I passed several that mare going really slow or had fallen, suddenly I skidded and just managed. Thought it was quite fun in mud! I came to the finish with a big smile on my lips as # 52. Feels like my driving is flowing well. After that it was time for some mechanic stuff, switched the carburettor, cleansed the fuel filter and cleaned the fuel tanks. I  hope the carburettor problem is gone now. Loaded the trailer and continued to the ferry to Morocco.
The new year was celebrated on board, then there was another 300 kilometres to Rabat.

STAGE 5:
RABAT-ER RACHIDIA
Tuesday 1/1 2002
Liaison : 10 km
Special : 80 km
Liaison : 444 km
Total : 534 km

Äntligen Afrika. Specialen var superkul, ca 80 km sandspår genom skog och buskage. Gick kanonbra till precis på slutet. Fick sladd och satte mej på rumpan. Slog också i högerhanden som gjorde ordentligt ont. Kändes som om något gick sönder... Hoppas inte allt för allvarligt. Kom 68:a ändå. Sen svullnade både handen och rumpan upp, hade jättestor blödning i vänster skinka - en "rumpkaka". Läkarna tittade på handen (klämde och drog - gjorde ont som fan), men jag vågade inte säga att den var bruten. De hotade redan stoppa mitt fortsatta deltagande pga blödningen. Lyckades övertala dem att få återkomma morronen efter. Sov jäkligt dåligt och fick feber, låg på ispåse för att dämpa blödningen.

Finally in Africa. The special was fun, about 80 kilometres of sandy tracks trough forest and bushes. Everything worked very well until just before the end. I skidded and fell on my bum and I also hit my right hand. Still I managed to finish 68. But afterwards my hand & bum swelled up. The doctors checked me, but I didn't dare to say my hand was broken, they already threatened to stop me because of all the blood in my leg, but I managed to persuade them to wait with the decision until next morning.

STAGE 6:
ER RACHIDIA-OUARZAZATE
Wednesday 2/1 2002
Liaison : 56 km
Special : 338 km
Liaison : 182 km
Total : 576 km

STAGE 7, First Marathon Stage:
OUARZAZATE-TAN-TAN
Thursday 3/1 - Friday 4/1 2002
Liaison : 176 km
Special : 351 km
Liaison : 266 km
     [break 6 of hours]
TAN-TAN-ZOUERAT
Liaison : 365 km
Special : 371 km
Liaison : 16 km
Total : 1 545 km

Maraton del 1
Mådde pyton på morronen, spydde upp frukosten och hade riktigt ont. Dagen började tidigt med en lång kylig transport i mörkret. På specialen körde jag bra fram till tankningen, men tog det lugnare sen. Då började jag göra misstag och trillade ett par gånger för att det gick för sakta. Jag och 2 andra hjälpte en kille att lyfta upp hans hoj ur en ravin. Tog det fortsatt lugnt med kisspaus och dricka stopp. Kom in som 125:a. På kvällen var allt var ett enda febertöcken. Längtade inte till del 2 av Maratonsträckan.

Maraton del 2
Startade 02.32, dvs mitt i natten. Höll på att somna flera gånger på transporten, läskigt.stötte på "Rosorna" Rosenblad/Roos vid frukostserveringen i det fria, de var nöjda med rallyt hittills. Specialen gick kanonbra, körde upp mej till 88:a. Missade en avfart och fick åka tillbaka, men jag var inte den enda. Kändes som jag höll full gas från början till slut, 400an räckte inte till mot de större hojarna (eller de snabba lastbilarna!!) men vi gjorde så gott vi kunde. Nu kom vi in i Mauritanien och fick lite värme, kunde ha shorts för första gången.Var så slut efter maratonetappen att jag efter en kall dusch genast var tvungen att lägga mig för att vila. Var helt borta (svettades så på grund av febern så att jag var tvungen att byta t-shirt tre gånger under natten) och höll på att missa middagen.

Marathon part 1
Drove well until refuelling, but took it easy afterwards. Then I started to make mistakes and fell a couple of times since it went to slow. Because it was a “bad” day I decided to take it easy and take wee and water stops. I finished 125. In the evening I had a temperature and felt really sick. I did not long for the second part of the marathon stage.

Marathon part 2
I started in the middle of the night at 2.32 am and almost fell asleep on the road. The special went very well and finished 88. It felt like I was diving with full throttle all the way but the 400 is not as fast as the bigger bikes although we did as good as we could. Both the hand and the bum felt better but I still had some fever in the evening.

STAGE 8:
ZOUERAT-ATAR
Saturday 5/1 2002
Liaison : 9 km
Special : 383 km
Liaison : 4 km
Total : 396 km

REST DAY
ATAR

Sunday 6/1 2002

Vilodag!
Å vad jag är glad att det är vilodag, kroppen behöver ta igen sig lite. Challenge75 gjorde grundlig service på hojen. Jag har tvättat upp lite kläder och städat ur vita lådan. Hade inte kammat håret på hel en vecka så jag måtte ha sett förskräcklig ut. Har känt en fruktansvärd stress eftersom tidsschemat är så pressat, det är oerhört lite tid för vila. Har inte sett til de övriga svenskaran, förutom bilåkande "Rosorna". Efter en av veckans etapper var jag så slut att jag var nära att missa middagen. Men som tur är blev jag påmind. Mellan loppen är det "must eat, must sleep" som gäller. Det gäller att hushålla med krafterna. Jag märker att all koncentration och energi måste ägnas åt körandet. Att köra Dakar är långt värre än jag kunnat ana. Tänker på vilken fantastisk hjälp jag får av Challenge75 med att serva Hondan. Utan den hjälpen vet jag inte hur jag hade klarat mig. Har fortfarande feber så jag känner mig rätt så spak, men det är ingen fara. Jag tänker självklart fortsätta loppet.

STAGE 9, Loop:
ATAR-ATAR
Monday 7/1 2002
Liaison : 33 km
Special : 366 km
Liaison : 5 km
Total : 404 km

"It's been a shit day". Dagens sträcka började ganska bra, försökte köra försiktigt och utan misstag. Första delen gick rätt OK, men sen slog jag runt framlänges - en "face plant" - över en sten som låg gömd i den supermjuka orangefärgade sanden. Kändes otroligt orättvist, jag som hade kört så stabilt på förmiddagen. Slog i båda låren i styret, svinont. Mosade även kåpglaset och roadbooken, som jag fick fixa till. Tappade dessutom självförtroendet. Hemligheten med mjuk sand är att man måste köra med attack, men nu vågade jag inte det så jag och körde sämre och långsammare.
När jag kom i mål satte jag mej bara ner och skrattade åt min dåliga dag. Fast vissa hade haft det värre: Rosenblad/Roos körde sönder framvagnen, PG Lundmark bröt rallyt för gott med trasig koppling.

STAGE 10:
ATAR-TIDJIKJA
Tuesday 8/1 2002
Liaison : 33 km
Special : 467 km
Liaison : 2 km
Total : 502 km

När det drog igång nu på morgonen var jag ohyggligt trött. Dagen började med mjuka jobbiga sandspår. Hojen fick gå otroligt hårt, det bara knäppte i motorn när man stannade. Jag kom fram till en "gryta" mitt i sanddynerna och där stod säker 5 bilar fast. Dessutom kämpade några hojar för att komma genom eller runt. Jag valde ett helt annat spår och klarade mej, men 1 mil senare började jag få problem. Jag fick ingen fart i sanden och lite senare var katastrofen ett faktum - kopplingen hade brunnit, det fanns ingen som helst driv i hojen. Jag öppnade koppligskorgen och det bara osade svart. Provade att låta den svalna men det var kört.
Mitt rally hade tagit slut 150 km in på sträcka 11. Lade mej ner för att vänta på organisationsbilen och meddela att jag brutit. Låg i godan ro när "Rosorna" kom farande. De hade haft massa strul men äntligen kommit igång igen. De hjälpte mej putta hojen närmare spåret och tröstade mej med godis. Samtidigt dök det upp en kille på en Honda400 som stannade och frågade vad jag hade för problem. Otroligt nog hade han en extra kopplingslamell! Jag fick eld i baken, tokmeckade med hojen, startade och det funkade! Sen kastade jag mej iväg för klockan var närmare 4 på eftermiddagen och jag hade drygt 35 mil kvar. Jag formligen flög fram, och förbi "Rosorna" och killen som gett mej lamellen. Men vid sextiden gick solen ner och jag gjorde 2 misslyckade försök att ta mej uppför en passage genom sanddynerna som var otroligt svår. Sen började det blåsa upp till sandstorm och sikten blev obefintlig. Jag beslutade mej för att slå läger och fortsätta i gryningen. Dels för att spara kopplingen, dels för att det är för farligt att köra i sanddynerna på natten, man ser inte stupen... och så storm. "Rosorna" dök upp igen och Calle erbjöd sig köra hojen, men backade ur... De fortsatte efter några försök och ett antal spadtag uppför passagen i mörkret.
Italienaren Massimo gjorde mej sällskap att sova i öknen. Vi rullade in oss i våra medhavda "Silverfiltar" medan vinden ökade. Det flaxade och prasslade så fort det blev en glipa.
Lite senare kom organisationsbilen och undrade om vi hade brutit, men NEJ vi skulle fortsätta, och de sa att det var OK. Under natten började det även regna och blev kallt! Jag halvsov och försökte strunta i vattenpölen som bildats under min högra axel.

Fortsättning nästa dag.

STAGE 12, Loop:
TICHIT-TICHIT
Thursday 10/1 2002
Special : 450 km
Total : 450 km

Fortättning från STAGE 11. Sträcka 12 struken.

På morgonen fortsatte Massimo och jag, kalla, blöta och dödströtta. Vi kom fram till tankningen och trodde alla skulle vara borta. Men det var många som gett upp under natten och samlats där. De fick inte fortsätta rallyt, men det fick vi eftersom vi sagt att vi skulle fortsätta. Det blåste storm hela dagen, så det var otroligt jobbigt och lurigt att köra. Körde med 45 graders slagsida och i varje hopp flög hojen 1 meter i sidled. Massimo och jag kom fram vid halv 2 på eftermiddagen. Det rådde fullkomlig storm i bivacken. Jag stötte ihop med "Rosorna" som också precis kommit i mål. Tillsammans åkte vi ut till starten för att sticka ut på sträcka 12 - men stoppades. De hade strukit den pga den pågående sandstormen. Kändes lite snopet, "Rosorna" och jag var helt inställda på att köra, även om vi låg ohjälpligt efter tidsmässigt. Vi kunde ta det lugnt resten av dagen. För min del blev det äta & sova, medan Challenge75 bytte koppling och svetsade den bakre tanken. På natten rådde full storm.

För mej är nu Dakar rallyt som tävlig om placeringar över, men jag är fortfarande helt fokuserad på att ta mig i mål i Dakar och det känns som att chansen fortfarande finns. Jag kommer fortsätta att ta det lugnt. Blir jag trött stannar jag och vilar. Placeringen är inte viktig nu.
Känns iallafall som jag verkligen fått 100% ÄVENTYR för pengarna.

Cancelled for late starters because of heavy storm in the afternoon.
Race contiued next day.

STAGE 13, Second Marathon Stage:
TICHIT-KIFFA
Friday 11/1 - Saturday 12/1 2002
Special : 457 km
Liaison : 4 km
     [break 6 hours]
KIFFA-DAKAR
Liaison : 450 km
Special : 165 km
Liaison : 396 km
Total : 1 472 km

Maraton del 1.
Regn hela dan och sanden blev tung och resten superhalt. Skulle över en 1 mil lång torr sjöbotten som blötts upp av regnet. Sladdade omkull oräkneliga gånger och trodde aldrig att jag skulle komma fram. Slog i rumpan igen som började värka. Sen fortsatte det att jävlas, förgasarproblem igen och fick inte igång hojen efter en vurpa. Tog säkert en timme. Mosade framlyset en halvtimme innan det blev mörkt, så sista 10 milen tog väl 5 timmar + 10 vurpor. Kom fram halv ett på natten, helt slut. Åt, tankade och sov en timme. Sen ut 02.25 för 40 mil transport. Höll på att somna hela tiden, stannade och peppade upp mig. Vad håller man på med egentligen?

Maraton del 2.
Kom fram vid 10 på fm, 2 timmars vila o frukost innan start på 150 km special. Rev förgasaren och tömde den på lera, visade sig vara en spricka i bakre tanken igen som släppte in smuts.
Specialen var den roligaste på hela rallyt, slingriga sandvägar över trädbeströdd stäpp. Konstigt att jag kan känna så efter de helvetes dygn jag just avverkat. Blev jätteglad att se Rosenblad/Roos igen i spåret, då är de ju kvar och kan gå imål!! Jag väntade på dem efter målet på specialen och vi kramade om varann, nu var vi ju nästan i Dakar. Bara en 400 km transport igen. Jag har nu suttit ca 36 timmar på hoj med 1 timmes sömn, det känns. Fick riva förgasaren igen efter 100 km. Lyckokänslan kom när jag vid midnatt rullade in till Dakar och möttes av Patrick i Parc Ferme. Känslan "jag är framme nu" var härlig. Äntligen sova på hotell.

Marathon stage part 1.
Rain the entire day and the sand became very heavy. Drove over a 10 kilometres long a no-longer-dried-out-lake-bed gone very soft and extremly slippery. Skidded and fell countless times and thought I'd never get across. Buffeted my butt again and it started to ache. Things continued to "screw up", the carburettor failed again and I could not get the bike to run after a fall, cost me at least an hour. Smashed the headlights just before dark, so the last 100 km took about 5 hours + 10 falls. Came through 00.30 AM, totally trashed of tiredness. Ate, refuelled and slept an hour. Late start at 02.25 AM for a 400 kilometres transport. Almost fell asleep a couple of times on the bike, had to stop and refocus. What am I really doing?

Marathon stage part 2.
Came through at 10 AM, 2 hours of rest. Breakfast before the start of 150 kilometres special. Picked the carburettor apart and emptied it on clay, it has a crack where the dirt gets through. The special was the most enjoying of the entire rally, winding sandy roads over step land scattered with trees. I was very pleased to see Rosenblad/Roos in their Toyota, that means they still can finish too!!! I waited for them after the finish of the special and we gave each other big hugs, now we are almost in Dakar - just 400 kilometres transportation again. I have now been sitting approx 36 hours on the bike with only 1 hour’s sleep. That feels! Had to open & clean the carburettor again after 100 kilometres so I came through to Dakar at midnight, and Patrick met me in the Parc Ferme. Finally get to sleep in a hotel.

STAGE 14:
DAKAR-DAKAR
Sunday 13/1 2002
Liaison : 38 km
Special : 31 km
Total : 69 km

Nu är jag i Dakar, bara sista sträckan in i mål. Å vad jag har längtat efter den här dagen... snart är jag där, vid Lac Rose och podiet.
Vi ska köra en kort loop på ca 30 km, med start på stranden. Alla kvarvarande deltagare samlades på stranden före start och slappade. Härlig stämning, vi hade ju nått Dakar och skulle bara defilera i mål. Starten gick vid havskanten och det var helt fantastiskat att gasa fullt i 1 mil längs vattenbrynet, för att sen svänga in mot land i supermjuk vit beachsand=svåt. Sen fullgas sista biten mot mål. Riktig busåkning. Och där var äntligen målet!!!

Att rulla över rampen som 54:a och få Dakar-plaketten kändes helt overkligt. Nu behöver jag inte köra nåt mer, det är slut nu.
Som en bonus blev jag vinnare i Production 400cc klassen, jag var den enda som klarade det på en STANDARD 400-kubikare!

Att ta sig i mål i världens hårdaste rally med bruten högerhand, lårskadan och brunnen koppling - det känns helt omänskligt otroligt... men jag gjorde det!

Vid matserveringen gav personalen spontan applåd & vågen när jag kom in. Det värmde otroligt, de hade ju sett mina skador och hur trött & hungrig jag varit varje dag.
På kvällen var det prisutdelning och sen middag med övriga svenskar & norrmän. Vi svenskar blev även bjudna till Svenska konsulatet på mingelparty.

Finally! I am in Dakar, just the last stage to the finish. Oh what I have been longing after this the day... soon I will be there at Lac Rose on the podium. We will drive a short loop of approx. 30 km, starting on the beach. Amazing to fly along the sea with full throttle, then turn inland towards the very soft white beach sand and after that full throttle again towards the finish. And there at last the FINISH!!!

To roll over podium finishing 54:th and get the Dakar-placket felt absolutely unreal.
As a bonus I'm the winner of the Production 400cc class, I was the only one to make it an a STANDARD 400cc!

It feels unbelievable to finish the worlds toughst rally with a broken right hand, the leg bruise and after a burnt cluch... but I made it!

The Dakar catering crew gave me an applause after finishing, which made me very happy, because they've seen my injuries, and how tired & hungry I've been every day.